Kvinnans Avkomling

”För Människosonen har kommit för att söka upp och rädda det som var förlorat.” (Lukasevangeliet 19:10)

-------

Efter att en hel dag i norra delen av Israel i landsdelen Galiléen, ha undervisat israeliter om Guds rike, gjorde Jesus klart för sina lärjungar att de med båt skulle ta sig över till andra sidan av Galileiska sjön. Av den helige Ande manades Han att ta sig från den västra sidan av sjön till den östra, till det område som inte räknades till Israels land. Där bodde hedningar. De religiöst orienterade lärjungarna kände ett instinktivt motstånd till Jesu planer: judar/israeliter brukade inte vistas i de områdena.

       Dock gjorde inte lärjungarna någon högljudd protest mot Jesu befallning, utan tog ut den kurs med båten som Han beordrat. Trött efter en hel dags undervisning till folket lade sig Jesus bak i båten på en dyna och somnade. En kraftig, plötslig stormby utvecklades. Vågorna slog in i båten som började fyllas med vatten. En ojämn kamp utkämpades av lärjungarna: mer vatten kom in i båten än de hann ösa ut. Många av lärjungarna var till sitt yrke fiskare, vana sjömän. Nu förtvivlade de om att överhuvudtaget klara sig. De väckte Jesus och sade till Honom:

”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” Då reste Han sig upp och talade strängt till vinden och sjön och sade: 

”Tig! Var tyst!” 

       Genast lade sig vinden, och det blev alldeles lugnt. Sedan frågade Han sina lärjungar: 

”Varför är ni rädda? Har ni fortfarande svårt att tro?” Förskräckta sade de till varandra: 

”Vem är Han, som till och med vinden och sjön lyder?”[i]

-------

       Trygg hade Jesus legat och sovit på en dyna i båtens bakre del, trygg i sin himmelske Faders vilja, ledd av Hans Ande. Färden över det till synes livsfarliga vattnet var förutbestämd och värt sitt pris. Han hade makt över alla naturfenomen och osynliga makter. Förvisso ville inte den avfallna andevärlden att Jesus skulle ta sig över sjön. De ville hindra Honom och Hans lärjungar, helst dränka dem och oskadliggöra dem. Jesus visste att Han och Hans lärjungar skulle över till andra sidan. Ingenting kunde stoppa Honom från de planer som skulle fullbordas. Hans syfte med båtfärden var högre än vad någon annan i båten kunde föreställa sig. Tryggt kom båten över på andra sidan. Uppdraget som väntade kunde börja.

------- 

       De kom fram till området kring Gerasa. Jesus visste att mannen skulle komma mot Honom från gravplatsen. Han visste hans tillstånd. Anledningen till hela den långa resan över sjön var att få träffa denne man, så ofantligt värdefull och unik, dock för tillfället förslavad under onda andemakter. Vad som lett fram till att mannen blivit förslavad är inte känt, men olika omständigheter hade lett fram till den fångenskapen han nu befann sig i. De starka makter som hade honom i sitt grepp kunde han inte själv rå på. I egen kraft var han chanslös. De onda, orena andarna som intagit honom som ”bostad” härstammade från de döda guda-människo-hybriderna och drev honom att skrika och skära sönder sig själv med stenar. De gånger olika människor försökt att tygla honom och binda honom med kedjor och bojor, hade demonerna gett styrka till honom att slita av dem och göra sig fri. Han var helt besatt av deras raseri och hämningslösa destruktivitet. Ingen mänsklig kraft kunde rå på honom. Han bodde bland gravarna och uppe bland bergen, utstött ur människornas gemenskap, utlämnad åt de onda makter som kontrollerade hans liv.

       På långt håll såg nu mannen Jesus; andarna inom honom anade oråd och kände sig hotade. Denne man skulle bort från deras område. Ingen eller inget skulle inkräkta på deras territorium. Pådriven av de mörka andarna rusade mannen mot Jesus för att driva bort Honom. Framme hos Jesus var det som att de krockade med en ogenomtränglig vägg. Auktoriteten och kraften de mötte var total. Den här makten rådde de inte på. I sitt övermod hade de tänkt att bara driva i väg den inkräktande mannen, men som genom en plötslig chock blev andarna medvetna om att maktbalansen absolut inte var till deras fördel. Nu förstod de också vem de hade att göra med: Kvinnans Avkomling.

       Jesus sade:

”Far ut ur mannen, du orena ande.” Demonerna speglades i mannens reaktion. Han böjde sig ner inför Jesus, föll på marken framför Honom och skrek:

”Lämna mig ifred, Jesus, du den högste Gudens Son! Svär inför Gud att inte plåga mig!” Trygg och med full kontroll frågade Jesus nu:

”Vad heter du?” Mannen svarade:

”Jag heter legion[ii], för vi är många.”

       Bedjande och vädjande upprepade mannen gång på gång att Jesus inte skulle köra bort dem (andarna) från området. En stor svinhjord betade på berget i närheten. Andarna tiggde och bad:

”Skicka i väg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem.”

       Med tanke på vad som var bäst i situationen, utifrån vad Jesus visste om alla dimensioner i tillvaron, lät Han dem få som de ville. De orena andarna lämnade mannen och for in i svinen, och hela hjorden på omkring 2 000 svin störtade utför bergssluttningen och drunknade i sjön. Herdarna som vaktat svinen sprang till staden och till landsbygden och berättade alltihop, och folket gick då ut för att ta reda på vad som hade hänt. När de kom fram till Jesus fick de se mannen som varit besatt av legionen sitta där, påklädd och fullständigt normal, och de blev förskräckta. Ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatta mannen och hur det hade gått för svinen. Då bad folket Jesus att lämna deras område. När Jesus steg i båten, bad mannen som varit besatt att han skulle få följa med. Men Jesus ville inte ta med honom. 

”Gå hem till de dina”, sade Han, ”och berätta för dem vad Herren har gjort med dig, och hur Han förbarmade sig över dig.” 

Då gick mannen i väg och berättade i hela det vidsträckta området vad Jesus hade gjort med honom. Alla häpnade.[iii]

-------

       För Jesus var mannens värde ovärderligt och gick inte att jämföra med värdet på de 2000 svin som drunknade.[iv] De onda, orena andarna som den befriade mannen varit besatt av hatade mannen och alla människor runt omkring dem. Hela deras inriktning var förödelse, destruktivitet och undergång. Deras inriktning blev deras eget öde. Det som nu hänt på den sydöstra sidan av Galileiska sjön var en liten försmak av vad som skulle komma. Drygt ett år senare skulle Kvinnans Avkomling utmana och besegra hela den onda andevärlden. Befrielsens dörr skulle öppnas, den som leder ut ur slaveriet och in i den Högstes ljuvliga närhet. Ut ur den dörren, in genom den dörren, går man själv, av egen fri vilja.

-------

[i] Detta textavsnitt kommer från Markusevangeliet 4:35-41.

[ii]Legion var en romersk arméavdelning på 6000 man. Hur många onda andar som mannen var besatt av är oklart, men det var många. 

[iii] Berättelsen om den besatte mannen kommer från Markusevangeliet 5:1-20.

[iv] 2000 svinen var värda ungefär sju årslöner, se Markusevangeliet 5:13-17, SKB.