Kvinnans Avkomling

När mannen och kvinnan blickade ut över denna paradisiska plats, som Edens lustgård utgjorde, förundrades de: så ljuvligt, så mättat av harmoni, på alla sätt. Skaparen informerade dem om att deras uppdrag var att föröka sig och uppfylla jorden, långt utanför lustgårdens gränser. De skulle ta hand om Hans skapelse - den gåva Han gett dem - och vårda den. Som Hans representanter skulle de sprida Edens härlighet - Guds rikes närvaro - ut över jordklotet. Av alla de otaliga träd som fanns i Edens lustgård fick de äta, men inte av det träd som växte mitt i lustgården, det Han kallade ”trädet med kunskap om gott och ont”. Det fanns även ett annat mycket speciellt träd där i mitten av lustgården: Livets träd. 

-------

 Ormen var förbannad för sitt tilltag mot människorna. Domen från den Evige var uttalad över det onda kräldjuret; denna innebar att ondskans upphovsman för alltid skulle vara bortstött från det sanna livets ursprung och gemenskap.
       Även jorden var förbannad för människornas skull, på grund av deras val. Förbannelsen var egentligen bara ett tydliggörande från Gud över vad som redan hade hänt: Världen hade skilts från Honom. Den och de människor som befann sig där hade hamnat i onde ormens våld, utan kontakt med Honom som var Livets källa. Guds och människans fiende hade lagt beslag på jorden. Han hade fört in död i skapelsen: nu skulle alla dö. Han blev de dödas herre. Eftersom alla skulle dö, var mänskligheten hans.
       Han skulle framöver bli känd som lögnens fader - fördärvaren av det goda, rena och upphöjda - listig och slug i all slags förvanskning. Allt som den fallna keruben hade fått och allt han blivit skapad till, var bara ett uttryck för Skaparens oändliga godhet, skönhet och rikedom. Men han hade förvanskat och förfelat syftet med hela sin existens. Detta skulle få katastrofala följder för många, både i den himmelska och den jordiska dimensionen.

-------

Iklädda människoliknande kroppar utgick gudasönerna från berget Hermon och tog till hustrur de kvinnor som såg attraktivast ut. De förenades sexuellt. Barn föddes. De himmelska sönerna förorenade sin omgivning, då nu gränserna mellan himmel och jord hastigt suddades ut. Barnen som föddes åt dem blev stora, onda och beryktade. Jättarna på jorden blev till, de så kallade Nefilims. Jordiska avbilder av de upproriska gudaväsendena skapades, helt utan samtycke från den Evige, helt emot Hans goda planer och intentioner.

-------

Den Högstes plan gick långt utöver vad de fallna andevarelserna kunde föreställa sig. Trots vad de avfallna gudaväsendena nu gjort, skulle inte ett enda ord av vad Han yttrat utebli. Kvinnans avkomma skulle träda fram på den jordiska scenen på ett mycket tydligt sätt, synlig för alla. Han skulle betala det enorma pris det kostade att laga det som gått sönder. Han skulle omintetgöra den ofantliga skada som de fallna rådsmedlemmarna orsakat. Kvinnans avkomma skulle inte vara vem som helst. Den högste Guden själv skulle stiga ner på jorden i människogestalt, inte för att förföra och bedra, utan för att återställa den rätta ordningen. Han skulle inte vara en ihopblandad, odefinierbar mix mellan himmelskt och jordiskt, utan som hundra procent Gud och hundra procent människa. Dock skulle Han för en tid lägga bort den Gudomliga härligheten och ta sig an reparationen av skadan enbart på en människas villkor, beroende av Guds evige Ande.
       Fram till dess genom historien skulle Han uppenbara sig i synlig gestalt för olika människor, gång på gång. Vid olika tillfällen skulle Han träda fram i en fysisk, mänsklig kropp. Så mycket älskade Gud sina skapade varelser att Han skulle göra allt som behövdes för att de skulle förstå Hans kärleksfulla vilja och planer. Han skulle stiga ner på deras nivå och tala begripligt med dem.

-------

Världen med dess nationer och de fallna andeväsendena befann sig nu i ett gemensamt uppror mot Gud. Ondskan, förvillelsen och avfallet på jorden hade återigen tagit sig enorma proportioner, i likhet med tiden före floden. Det skulle bli mycket tydligt framöver i historien att det var en kamp som pågick, ett krig som startats. Det var inte Gud som startat kriget, utan de fallna skapelserna i den osynliga världen. Kriget var ett uppror mot Guds överhöghet och visdom, vilket tagit sig kosmiska dimensioner. 
       Inramningen som striden innebar, skulle på jorden komma att handla om Gud och Hans egendomsfolk - på ett geografiskt specifikt område - kontra alla övriga nationer och deras gudaväsen. På ena sidan av stridslinjen stod den Högste, Hans himmelska armé och de människobarn som tillhörde Honom. De företrädde de eviga, goda ordningar som för alltid härskat i Gud. På andra sidan om stridslinjen stod de makter som avfallit från Skaparen och Hans ordningar. Det var makter, furstar, väldigheter och demoner i den osynliga, överjordiska dimensionen. Dessa varelser hade förlett och besmittat mänskligheten med ondska och lögn och förvridit deras sätt att se på världen och hur den på rätt sätt skulle uppfattas.  
       De onda makterna var också intimt förknippade med hybriderna, jättarna, Nefilims: den mixade avkomman mellan fallna gudaväsen och människors döttrar. Denna avkomma skulle innebära ett aktivt hot mot den nya nation som skulle födas, och det landområde som Herren Gud sedan länge avskilt åt dem som deras: det utlovade landet, Kanaans land. Jättarna bebodde i nuläget denna geografiska plats. 
       Människornas barn var lurade, men samtidigt hade de låtit sig luras. Deras sinnen var kidnappade av fientliga makter utan att de förstod det. Alla på fel sida av stridslinjen hade valt bort den Eviges godhet och visdom.

-------

Sonen Isak föddes: Abrahams och Saras arvinge. Den nya nationen såg sin början. Det märkliga blev synligt genom Sara, hon som sedan länge varit ofruktsam. Sonen Isak kom till världen. Det fanns inte något som helst tvivel på att den unike Guden handlat i historien, genom två enkla människor. För alla blev det uppenbart att den nya nationen var Guds initiativ, Guds mirakel. Det som såg omöjligt ut - i människors ögon - var inte omöjligt för Skaparen av allt liv. Isaks födelse förundrade alla. I rakt nedåtstigande led från Isak skulle den himmelske arvingen framträda - Kvinnans Avkomling - Han som profeten Daniel skulle profetera om 553 f.Kr:

"I mina syner om natten fick jag sedan se någon som liknade en människoson komma på himlens moln. Han närmade sig den Evige bortom all tid och fördes fram inför Honom. Åt Honom gavs makt, ära och rike. Människor från alla folk, nationer och språk tillbad Honom. Hans välde är evigt och ska aldrig ta slut, och hans rike ska aldrig gå under."

-------

Precis som Kvinnans Avkomling med sin uträckta arm och starka hand förde israeliterna ut ur slaveriet, in i friheten, skulle Han - genom årtusendena framöver - föra en otalig skara av alla folk, stammar, länder och språk ut i sann frihet. Genom att friköpa dem till sin rättmätige, goda ägare skulle de bli befriade från alla former av slaveri och förtryck. De skulle bli fria från lögn, falska världsbilder, skuld, dom, skam, ensamhet, hopplöshet, övergivenhet och rädslor. De skulle få frihet från allt det som fördärvsmakterna besmittat Guds goda skapelse med. Det fullständiga helandet från allt destruktivt skulle bli deras. Genom Avkomlingens verk skulle befrielse ske, för alla folkslag, på alla plan, i alla dimensioner. 

-------

Ängeln Gabriel hade ivrigt väntat på tillfället då han av Gud Fadern skulle sändas på ett mycket speciellt uppdrag: att tillkännage Gudasonens nedstigande till jorden, för att födas i mänsklig, fysisk gestalt, som ett hjälplöst litet barn. Gabriel förundrades över det obeskrivligt stora och delvis ofattbara: Han som från evighet var till i härlighet skulle för en tid lägga bort sin härlighet och stiga ner till en skadad och fallen värld, i gränslös och osjälvisk kärlek till människorna i den.

-------

Det kvinnan fick i mötet med Jesus - då hon litade på Honom och det Han sade - var det levande vattnet som Han erbjudit: Guds eget liv. En djup, rik och ovärderlig källa porlade nu fram i hennes innersta. I dess flöden var liv, frid, harmoni och djupaste tillfredsställelse. Inget i den här världen gick att jämföra med källan hon fått som gåva och Honom som gett gåvan: Messias, Kvinnans Avkomling.

”Ingen har någonsin sett Gud, men hans [den Högste Gudens] ende Son, som själv är Gud och är vid Faderns sida, Han har gjort Honom känd.”

-------

Jesus dömdes för att Han var den Han var: Gud själv, Sanningen. Han dömdes för sitt eget namn: ”Jag är”. Han dömdes för att Han levde ut sin rätta identitet, i kärlek till hela människosläktet.

-------

De onda andemakterna hade i stora skaror börjat anlända till händelsernas centrum. När ryktet gått ut att den stora orosmakaren var på väg att avrättas, ville de vara med och fira triumfen. De hade känt sig väldigt hotade av mannen som nu blivit svårt torterad. Nu var Han dock på väg att röjas ur vägen. Trots segervittringen kunde de inte känna sig lugna förrän Han var helt likviderad. Deras rädsla för Honom hade tagit sig uttryck i manipulation av landets religiösa ledarskap. Andarnas rädsla hade förts över till de religiösa ledarna och var en stor drivkraft i kampen mot Livet självt.

-------

Det var nu mitt på dagen, den mörkaste dagen i mänsklighetens historia. En stor mängd av onda, mörka, osynliga andeväsen fanns på plats för att fira triumfen över Kvinnans Avkomling. Deras hån och segervittring hade redan i timtal varit uppenbar på Dödsskalleplatsen genom deras mänskliga lakejer: det religiösa ledarskapet, deras betjänter och anhängare. Jesu död närmade sig. Ännu fler onda andevarelser anlände för att fira. 
       Betydelsen av Bashan var ”orm”. Bashans område var ormens territorium. De osynliga ”oxarna” därifrån var intimt förknippade med ”ormen från urtiden”. Det var dessa som nu omgav Jesus. Förmodligen var mörkret som nu inträffade en kombination av ett väderfenomen och närvaron av en stor mängd mörka, onda andeväsen. Det blev alldeles mörkt. Dagen vändes i natt. Mörkret varade i tre timmar.
       Hade de onda andemakterna vid avrättningsplatsen förstått vad som just nu var på väg att hända hade de inte drivit på korsfästelsen av härlighetens Herre. I sin totala allmakt och vishet använde nu den Högste hela den onda andliga härskaran i sin egen tjänst, för sina egna, goda, fullkomliga syften.

-------

Ryttaren på den vita hästen hade segrat. Ingen eller inget kunde stå emot Honom. Ingen kunde mäta sig med Hans härlighet och makt. Genom den eviga Visheten hade segern blivit ett faktum - genom lidande och död, till ära och härlighet - synlig för alla levande varelser. Han var den evigt Sanne och Trofaste. De som gensvarat på Hans trofasthet följde Honom på vita hästar, klädda i vitt rent linne. Ryttarens namn var ”kungarnas Kung och herrarnas Herre". Han var Kvinnans Avkomling.